Lugn å fin nu!

Det rullar på. Riktigt bra. Säsongens slut närmar sig med stormsteg, och jag är kluven. Samtidigt som det är sjukt skönt att träna i september nu när vädret är så nära perfekt det kan vara, känner jag att jag vill vila. Gärna länge, och hårt.

Kroppen har varit igång ett tag nu. Jag slutade faktiskt aldrig träna i fjol, eftersom jag var skadad så pass mycket, och inte hade någon ordentlig tävlingssäsong så lät vi showen gå vidare. Det är alltså snart ”två år sedan” jag hade träningsledigt av den enkla anledning att jag tävlat hårt en hel sommar, istället för skador och sjukdomar.

Samtidigt ser jag verkligen fram emot att åka till USA igen och göra en tävling där.

De senaste veckorna har jag fokuserat på uthållighet. Jag tävlade våldsamt intensivt i två veckor, och efter fick med mig bra fart av det. Försöker nu bygga om den farten till uthållighet och hårdhet.

I dag gick jag helslut på energi på löpningen. För typ tredje gången den här veckan. Men ett gott besked är, att även om depåerna är tomma, och kroppen är sliten så rullar jag på i rätt spann ändå.
Det känns i kroppen att det var längesen jag vilade. Har hela tiden nära till bra tider, återhämtar mig extremt fort, men hela kroppen ligger precis på gränsen. Känner mig mottaglig, och har ont i hela kroppen varje morgon. Snart slut…

DSC_0417

 

DSC_0414

Hö-öst?

Idag skriver vi den femte september, nådens år tjugohundrafjorton. Väljer man att kolla i kalendern så är det höst, väljer man att inte göra det är det full sommar. Jag har nog aldrig sprungit i bar överkropp tidigare detta datum, utom 2012, men då var jag i Las Vegas.

Jag ångrar verkligen inte att jag valt att köra en sen hösttävling i år. Har sedan länge ställt in mig på att göra de sista veckorna i ihållande pissregn med obligatoriska skyttegravsfötter som resultat. Ska väl inte gå ut för hårt med optimismen, men varje dag som jag kan få som denna, är en riktigt bonus och moralhöjare. Tänk såhär, ni som har ”årsvila” eller vad var och en väljer att kalla det, kommer att få träna i pissregnet senare, när jag har min vila. Inte för att vara sån, men jag tror att jag drog det längre strået…

Som jag tjatar om varje år älskar jag hösten. Ett av årets projekt är att göra must av alla våra äpplen. Annars är det en tid för lugn, ro och eldning.

1409763968406

Gör som bävern. Ligg lågt.

Seger i Görslitet!

Så kom den äntligen, säsongens första seger. Känns så bra. I min målsättning för den här säsongen har haft med som en punkt; ”att helgen den 9-10 augusti vinna en triathlontävling någonstans”.
Känns alltid tillfredsställande att få bocka av mål.
Två av sommarens mål har passerats; Motala som blev en DNF och detta. Kvar är att prestera på topp i Augusta i september. Jag är nu anmäld i Pro-klassen där, och i morgon börjar Fokusarbetet mot den tävlingen.

Men fokus Karlstad då… Jag valde Görslitet (ja, det handlar om att välja- denna helg tävlades det i Mora, Karlstad, Västervik, Malö och Gävla!!) av tre anledningar; 1. Det är enkelt att ta sig till Karlstad. 2. Jag trivs så jäkla bra på Skutberget. 3.Valde jag Karlstad skulle vi hinna hem till Bullens avskedsfest. Alltså blev det Görslitet.
Jag har varit på Görslitet tidigare, i slutet på 90-talet då farsan körde. Så att det finns lite tradition gjorde det ännu mera rätt.
Vi kom till tävlingen knappa två timmar innan start. Konstaterade snabbt att detta är ett lopp för mig! Lite gräsrotkänsla, men ändå snyggt upplagt och bra stämning.
Banorna verkade passa mig generellt och min dagsform speciellt. Ganska ”tunga” banor som kräver power och rutin snarare än bländande speed. Simbanan som går i Vänern visade sig bjuda på böljor, som jag minns. Den öppna cykelbanan bestod av slakmotor och vindar som vände hela tiden och den avslutande löpningen gick halvvägs på elljusspår och resten över campingen. Snacka om att jag kände mig hemma!

Jag kom i väg fint i vattnet. En ständig molande trötthet fanns i latz och armar efter mycket träning, så på så sätt var det perfekt att det vågade på. Det går inte bara att slugga på om det vågar. Jag simmar fortare i vågor om jag vågar ta det lite lugnar och följa med vattnet, fokusera mer på att komma rätt samt att inte svälja något vatten. Det visade sig fungera bra. Jag klev upp ur vattnet som två, 1.25 efter ledare. Ett avstånd som jag decimerade till 40s efter T1.
kstad vattenVäxlingen gick med andra ord helt okej. Jag kom ut snabbt, kurade ner mig i bågen, och orkade trots en rygg sarjad av tung styrketräning hålla mig där hela vägen utom i vändpunkterna naturligtvis. Gick alla fjärdedelar av cykelloppet helt jämnt. Räknade ut att jag efter sista vändningen på cykeln hade ca 4min ner till tvåan. Det kan banne mig räcka även med segben tänkte jag…
T2 flöt lika smidigt som ettan. Det brann till rejält när jag drog på mig vänstra löpskon, såret jag drog upp på hälen förra veckan gör sig påmint än. Under löpsträckan sen kändes det dock inte, vilket var tur. Jag kom in i någon slags pigg lunk på löpningen, med ben som orkade pinna på och jobba hela tiden, men inte pressa fram någon jättefart. Jag kände att jag låg precis på gränsen hela tiden, även om det var långt kvar till max rent ventilatoriskt så var benen där. Så är det när jag har tränat hårt, benen orkar inte lika mycket som lungorna.
Ut på sista varvet fick jag veta att jag hade 3.26 kvar av försprånget efter två varv. Det kändes ganska bra, ingen kan ta in den tiden på 5km intalade jag mig. Sista varvet var en sann plåga, men när jag kom i sista böjen, där man kan se långt bakåt, och insåg att jag hade det kändes det lättare. Hade god tid på mig in i mål, kunde morsa på publiken och gå över mållinjen som vinnare. Igen. Fantastisk.
kstad målLåg i gräset en liten stund och sög i mig, gav en intervju och tog ett avsim. Kanondag för mig.
Detta var tävling nr.2 av 3 under samma vecka. Sista delen kommer att göras på onsdag, i Kalmar över sprintspecialdistans. Där kommer konkurrensen vara tuffare, men jag känner mig redo för en bra match med bra killar.
kstad pall

SM medeldistans- en lagom historia

Igår avgjordes så SM över den lagom långa och lagom snabba distansen medeldistans. Förutsättningarna var; 1930m simning utan våtdräkt, 86 kuperade kilometer på cykeln samt 21 knixiga löpkilometrar. Vädret var ganska hyfsat, ca 25grader i luften, men molnigt, så vi klarade oss från värmeslag.

Jag gick in i loppet med en lagom trött kropp. Sedan Motala har kört hårt, och släppt upp lite lagom inför detta lopp. I början av veckan var kroppen helt under isen, men kändes bättre under veckan. Så fort det händer börjar iaf jag sväva iväg och drömma om guld och gröna skogar bara för att man hittar någon extra watt här och där, när man egentligen borde förvänta sig ett just lagom lopp. Inte förstörd- inte toppad. Lagom fräsch.

Simningen blev i allra högsta grad annorlunda. Vattentempen låg på 22,5grader. Alltså våtdräkt förbjuden. I seniorklassen. Masters däremot fick använda dräkt. Detta innebär alltså att många masters hamnade betydligt närmare oss än vanligt. Vi fick alltså djura på ordentligt i början för att inte bli ihjälslagna. Det gick hur som helst bra, gjorde nog mina bästa första 500m någonsin utan att syra sönder. Kom in i en lunk och jobbade på. Kände att jag tappade grepp på hemvägen och spände upp bålen som jag jobbat med. Hittade tillbaka och kom givetvis upp ur vattnet samtidigt som ärkerivalen (och goda vännen) Sebastian Johansson. Dessvärre hade jag ingen heldräkt, utan simmade i Trishorts, och fick krångla på mig linnet i T1. Tappade lite, men inte mer än 40s.

T1

Cyklingen kändes smörkola från första pedalvarvet. Det gick inte som jag hade hoppats. Jag tog inte tillräckligt fort på de som jag brukar plocka på, och tappade på folk jag inte brukar tappa på. För tio dagar sedan hade jag Gunther-ben. Nu fick jag nöja mig med lagom bra ben. Det är i alla fall ett ovanligt bra träningspass att slita sig igenom nio mil i tempobågen och med bra folk omkring sig.
Jag klarade värmen bra, mycket tack vare all hjälp jag fick med langningen. Här langar svågern Isostar.

IMG_3205

IMG_3206T2 gick i vanligt ordning riktigt fort. Snabb iväg, och ut på löpningen. Tycker att jag kom in i det ganska bra. Lagom fart, fokus på att hålla frekvens och teknik. Hade en pace jag ville hålla hela vägen, men som jag klarade att hålla i ett varv. Är inte missnöjd för det, jag gjorde en stabil löpning. 1.35 är ingen jättebra tid, men med tanke på hur mycket(lite) jag sprungit sedan jag började löpträna igen i februari är det bra. Det är riktigt bra lägstanivå för att vara jag.

IMG_3238

IMG_3261Summa summarum tycker jag att jag gjorde ett lagom bra lopp, utan några misstag, och att jag arbetade på i den fart som jag tycker att jag klarade av för dagen. More to come.

Vi var många som kämpade och slet där ute i lördags. Trots det kändes det tomt, att genomföra loppet utan Lena Karlsson ibland oss. Mina tankar var hos Lena under loppet. Svensk Triathlon har förlorat ett stort hjärta. Vi glömmer dig aldrig, Lena. Ej mera ibland oss- för alltid saknad.

Kampanj, HEAD Parkas

Vädret i juli är inte alltid det mest tillförlitliga. Det är dock en parkas från HEAD! Perfekt innan och efter kalla simpass i Sveriges sjöar, eller för den delen nästan lika kalla utomhusbassänger. HEADs parkas är fleecefodrad, har stor behaglig luva, två stora fickor, kardborrar i ärmslut samt dragskor i midjan. Yttertyget är av kraftigt, vattenavvisande material. Du kan även använda din parkas när du;

– Står och kör motorbåt, håller vattenstänk borta
– Kör bil, till och från skidspåret
– Byter om efter en tävling
– Är ute och går med hunden

20140721_172636

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ordinarie pris, 1695:-
Kampanjpris, Juli ut; 1186:-

Vid intresse, kontakta mig på; frydenlundtri@gmail.com

Botar open waterfobi!

Igår hade jag en givande privatlektion i konsten Open Water. Alltså, det var inte jag som fick lektion, utan jag som höll i lektionen. Att hålla lektioner är minst lika utvecklande för mig som att gå på en lektion, men på andra sätt.
I just ämnet Open Water tvivlar jag på att jag behöver lektioner. Jag är långt ifrån en fulländad simmare, men när det gäller öppet vatten tycker jag mig ha full koll. Jag höjer mig ett par nivåer kan man säga.
Framför allt har jag en total avsaknad av vattenskräck, irrationella rädslor, fiskfobi, bävernoja och sjögräsfurstration. Jag stör mig inte heller på att inte se sträcket i botten, att tekniken inte stämmer hundra samt att andra knackar mig i nacken. Det är liksom en del av det hela. I Open Water, får man tänka att det löser sig, det gör det alltid. Man kommer ur trångmål tillslut. Oftast med livet i behåll också.

Lektionen jag höll var för Karin, en tjej som gått från bröstsimmare till riktigt duktigt frisimmare på kort tid. Hon ska göra sin första Ironman i Kalmar i Tekniken finns, men det finns också en rädsla för det okända stora blå.
Efter lite träning där vi framkallade paniken som hon upplever i öppet vatten började hon så smått förstå, att det är inte så farligt, det här med panikattacker i sjön. De går över. Läs om Karins upplevelser på hennes blogg, kanske är du sugen själv på att komma och bli av med lite fobier?

http://www.triathlonbloggar.se/karin-hallin/tva-grymma-ovningar-i-oppet-vatten

Träningshelg och countryfest

Dagarna har flutit på som smör i solsken sedan Växjö. Det gick bra att återhämta mig, och sedan i onsdags har jag gjort riktigt tuff träning.
Fokus har legat på cykeln, och det har handlat om tuff medelintensiv träning. Många mil, med många mediums har avverkats i den fantastiska Sörmländska naturen, med det fantastiskta Sörmländska regnet som sällskap.
Jag har inte sprungit så mycket sedan Växjö, och det har varit planerat. Niklas har valt att dra ner lite på mängden, eftersom vi hellre än safe than sorry. Jag har lyckats gå ned 14hg på en dryg vecka. Det känns direkt på den lilla mängd löpning jag ändå gjort.
Veckans sista pass gjordes i eftermiddag. En långcross med ett tufft cykelpass följt av 10km a1 stod på menyn. Jag körde cykeln ut till Gnesta, eftersom vi blev bjudna på countryfest i Hagen. Parkerade hojen hemma hos Jennifers far och tog en jogg. Vem tror ni jag möter ståendes på huvudet stjälandes björkasly till att dekorera verandan? Naturligtvis polarn herr Brandt som höll i festen. Ganska komiskt, världen är liten. Festen var kanon. Jag festade stenhårt på tre cola zero och smörgåsrån. Jennifer dansade bugg med gnestarävarna och
jag kastade ut mig på Mölkky. Micke matade hönsen med majs och jag jagade en tupp.
Helt enkelt en kanonkväll. I morrn är det sovmorgon och ett kort cykelpass. Sen ska jag kurera mitt något ömma arsel.

Sista veckan @Mallorca

Tiden går fort när man har roligt. Och när man tränar. Och det är oftast roligt att träna, så då går det i min lilla låda undan. Hela förra veckan var jag som bekant ledare på MallorcaTrainingCamps triathlonläger uppe i Alcudia. Totalt var vi 13 deltagre på lägret och i huvudsak var vi indelade i två grupper.
Andreas och jag delade på ansvaret för grupperna, i början rullade jag med den mindre intensiva gruppen så att tävlingsbenen så sakteliga fick chansen att komma tillbaka. Perfekt sätt för mig att återhämta mig efter en hård tävling.
Jag tog lite större ansvar för simningen under veckan, och Andreas lite större ansvar för löpningen. En ganska naturlig fördelning tycker vi.
Under påskhelgen hade jag besök av Jennifer också. Kul att ha henne här nere ett par dagar åtminstone, nästa år ska hon vara med och träna hela lägret.

En vecka kvar nu då… Jag kraftsamlar för fem väldigt intensiva dagar med mängd som fokus, med inblandning av race pace. Veckans fetaste pass betade jag av idag och bestod i 4x3km ”motalapace”. Tycker jag gjorde det bra, vaderna höll för den hårda stenläggningen längs strandpromenaden i Palma. Kul notis, för ca två månader sedan var jag ju med KJ på Grand Canaria och joggade då 2km i 6min/km och upplevde det som tufft. Hårt, grundligt och disciplinerat alternativarbete har gett resultat.

Hittade ett par bilder från tävlingen…

image

Skäggig man ber till högre makter

image

Jag leder.

Petshop boys reunion

Vilken pers till resa jag haft men nu är jag nere i Casco Antiguo, gamla stan i Palma de Mallorca hemma hos Andreas och Ida. Kommer som sagt vara här i tre veckor.
Persen under resan då… Visste inte om jag skulle få med mig cykeln ner pga ett överfullt plan. Alternativet var att låna Andreas cykel första veckan och sedan få min under lägrets andra vecka. Det hade fungerat, men inte optimalt. Särskilt inte optimalt att tävla på fel cykel.
Tack vara de goa människorna i SAS biljettlucka på Arlanda slapp jag dock. Jag fick med min hoj på något sätt, nu återstår bara massa inställningar med det nya styret.

Riktigt kul att vara nere hos en av mina bästa polare och hans sambo.  Inspirerande att se hur han har valt att göra med sitt liv och sin satsning. När allt kommer omkring har vi gjort ganska mycket lika även om vi valt olika ställen att bo på. Det är lätt att umgås med Andreas, även om det går långt mellan gångerna vi ses, och ibland hörs vi inte ens på flera veckor. Det blir nog så, när man nästan flyttar ihop när man bara är sexton år. Jag har samma förhållande till de flesta gamla gymnasisterna från Motala.

image

Står ut med vädret.

image

Hamnade lite väl högt med nya styret, men kommer meka om det till i morgon

image

Bland det bästa med Spanien. Finns på spraydeg. Andreas har lovat det till kvällsfikat.

Vi kommer att hänga här i Palma till på söndag. Då gör vi en avstickare till Alcudia för Mallorca Trainingcamps läger. Jag kommer även att tävla på söndag. På återhörande!

Mycket bassäng

Det blir många simpass den här veckan. Lägger till lite mer simning eftersom jag måste dra ner på det andra efter en vurpa i måndags morse. Det var en ganska snäll vurpa i skogen. Cyklade mtb på samma ställe som jag gjort en miljon gånger tidigare, men den här gången hade tjärlen gått ur marken och sanden var mjuk. Kan säga att framhjulet försvann. Sand är ju som bekant mjuk, så jag landade skönt. Däremot plockade jag styrstammen med knät på vägen över styret, och det var mindre skönt. Knät svullnade lite, och gjorde ganska ont. Dagen efter var olidlig.
Idag är det bättre, och jag kunde göra fullfartsfrånskjut i bassängen. Provar att springa i morrn. Eller cykla. Det är inte så noga säger Niklas, veckan ska hålla låg profil.

Mekade med bilen idag.  Min ABS bromsar är out of order. Fick höra från bilverkstan att de inte hittar felet. Hittar ni felet?

image