Kalmar mini tri

Yess! Knät höll för en minitävling igår! Jag hade bestämt mig för att genomföra tre testpass enligt 2x4km distans och ett fartlekspass. Eftersom det gick bra kände jag att kroppen förmodligen skulle hålla. Nu en natt efter loppet mår knät fortfarande bra, och det känns fantastiskt.  Nu är jag träningsbar igen, och kan börja trappa upp försiktigt.

Loppet då… med tanke på de senaste månaderna hade jag låga eller inga förväntningar på totalloppet. Simningen och cykel skulle dock kunna gå bra.

Kom iväg fint i det ljumma vattnet, våtdräkt tillåten. Fick en snäll start och kom iväg med en lite grupp. Tappade de första två, men var fyra upp på torra land. Gjorde en ganska dålig växling och gick ut som delad fyra. En placering jag höll under hela cyklingen, dock i lite olika konstellationer. Tyckte tyvärr inte att jag fick till cyklingen lika bra som jag trott, benen svarade i te från start,  och det tog lång tid innan de vaknade.  Inte optimalt för sprint.

Vill man vara med däruppe på ett så här kort lopp går det inte att disponera några krafter.  Det är all out och se vem som orkar hålla ditt tempo. Jag kanske fegade lite under cyklingen omedvetet för at jag vet att löpningen inte är på topp. Hur som… T2 gick betydligt bättre, och jag kom iväg som trea. Blev ganska snabbt passerad av Luke Dragstra som tydligen har Kalmar RC som svensk klubbadress. Lite coolt. Löpningen min kändes crap och såg tydligen ut som kriget, men jag lyckades krångla mig in under 4min/km iaf. Lägstanivån verkar ha gått upp i vinter. Jag slutade på en total 9e plats, och hade lovat mig själv att vara nöjd om jag inte fick ont. Så jag är nöjd:)

Glamourous life of the triathlet

Triathlon. En idrott som utövas av primadonnor med rakade ben och perfekt solbränna. Killar med järnkoll på vad som står högst på träningsmode, käkar tofu och sover fjorton timmars sömn, vidhåller att återhämtningen minsann är viktig. Iförd senaste tempohjälm cruisar de snyggt fram mot kommande måltävlingar. På stadens gator joggar de fram i stora färgglada klungor, klämmer in en liten ‘jogg’ mellan twittrandet och förmiddagslatten. Att ta det piano när man tränar är a&o, man ska kunna prata alltid, det har predikats i många livsstilsmagasin. Eller så köra man fem tiosekundersspurter, då blir man snabb. Kvällen spenderas i Eriksdal iförd en baddräkt av herrmodell som tappar prestandan efter tio dopp.
Somliga triathleter iaf.
Sen finns en annn skola. Den hårda skolan. Den med killar av stål, som hellre kör testcykel än solcykel, för frågan är enkel, brun eller bra? Av testcykeln får man rövskav och ljumskröta för ventilationen är så kass, men man är glad som får cykla. Den här klassens grabbar springer intervaller på gärden så leriga att man får ägna avjoggen till att leta efter högerskon. Vi simmar i säckiga badbrallor, för lite motstånd har ingen dött av. Frukost består av en handgranat och den intas fyra timmar innan primadonnorna har vaknat. Simningen på kvällen blir lurig eftersom man råkat slita v sig högerhnden i svarven på jobbet, men K-tejp är effektivt. Dagen avslutas klockan halv nio gråtandes i fosterställning, funderingen på om man skulle flytta till Hufvudstaden och skola om infinner sig. Men ack nej, inte för allt i världen. Jag stannar i Södertälje for ever.