Kategoriarkiv: Blogg

SM medeldistans- en lagom historia

Igår avgjordes så SM över den lagom långa och lagom snabba distansen medeldistans. Förutsättningarna var; 1930m simning utan våtdräkt, 86 kuperade kilometer på cykeln samt 21 knixiga löpkilometrar. Vädret var ganska hyfsat, ca 25grader i luften, men molnigt, så vi klarade oss från värmeslag.

Jag gick in i loppet med en lagom trött kropp. Sedan Motala har kört hårt, och släppt upp lite lagom inför detta lopp. I början av veckan var kroppen helt under isen, men kändes bättre under veckan. Så fort det händer börjar iaf jag sväva iväg och drömma om guld och gröna skogar bara för att man hittar någon extra watt här och där, när man egentligen borde förvänta sig ett just lagom lopp. Inte förstörd- inte toppad. Lagom fräsch.

Simningen blev i allra högsta grad annorlunda. Vattentempen låg på 22,5grader. Alltså våtdräkt förbjuden. I seniorklassen. Masters däremot fick använda dräkt. Detta innebär alltså att många masters hamnade betydligt närmare oss än vanligt. Vi fick alltså djura på ordentligt i början för att inte bli ihjälslagna. Det gick hur som helst bra, gjorde nog mina bästa första 500m någonsin utan att syra sönder. Kom in i en lunk och jobbade på. Kände att jag tappade grepp på hemvägen och spände upp bålen som jag jobbat med. Hittade tillbaka och kom givetvis upp ur vattnet samtidigt som ärkerivalen (och goda vännen) Sebastian Johansson. Dessvärre hade jag ingen heldräkt, utan simmade i Trishorts, och fick krångla på mig linnet i T1. Tappade lite, men inte mer än 40s.

T1

Cyklingen kändes smörkola från första pedalvarvet. Det gick inte som jag hade hoppats. Jag tog inte tillräckligt fort på de som jag brukar plocka på, och tappade på folk jag inte brukar tappa på. För tio dagar sedan hade jag Gunther-ben. Nu fick jag nöja mig med lagom bra ben. Det är i alla fall ett ovanligt bra träningspass att slita sig igenom nio mil i tempobågen och med bra folk omkring sig.
Jag klarade värmen bra, mycket tack vare all hjälp jag fick med langningen. Här langar svågern Isostar.

IMG_3205

IMG_3206T2 gick i vanligt ordning riktigt fort. Snabb iväg, och ut på löpningen. Tycker att jag kom in i det ganska bra. Lagom fart, fokus på att hålla frekvens och teknik. Hade en pace jag ville hålla hela vägen, men som jag klarade att hålla i ett varv. Är inte missnöjd för det, jag gjorde en stabil löpning. 1.35 är ingen jättebra tid, men med tanke på hur mycket(lite) jag sprungit sedan jag började löpträna igen i februari är det bra. Det är riktigt bra lägstanivå för att vara jag.

IMG_3238

IMG_3261Summa summarum tycker jag att jag gjorde ett lagom bra lopp, utan några misstag, och att jag arbetade på i den fart som jag tycker att jag klarade av för dagen. More to come.

Vi var många som kämpade och slet där ute i lördags. Trots det kändes det tomt, att genomföra loppet utan Lena Karlsson ibland oss. Mina tankar var hos Lena under loppet. Svensk Triathlon har förlorat ett stort hjärta. Vi glömmer dig aldrig, Lena. Ej mera ibland oss- för alltid saknad.

NU är det SM

Sista passet gjort- NU är det SMHELG!!! Har inte vetat om jag har varit sugen eller inte, så formen varit på fallande enligt; kanon, bra, dålig, usel, the plods och så helt plötsligt idag… fanns där tryck, även om benen är ömma! Inser helt enkelt att det kommer att bli kul att tävla i helgen. Det kommer till och med gå fort har jag på känn.

Fick så mycket feeling att jag gick hem och vägde sportdryck, tvättade cykeln och började packa bilen redan idag, istället för i morgon som jag hade planerat:)

Annars fick jag en jäkligt obehaglig överraskning idag. Det är helt sjukt, men Södertälje har INTE Sveriges godaste kebab. Den finns nämligen i Hallunda. Jag är skakad och berörd, det här kommer att ta ett tag att smälta.

En arbetsvecka kvar

En arbetsvecka kvar till SM över medeldistans i Jönköping. Jag hoppas på ära och redlighet, guld och gröna skogar. Framför allt hoppas jag på att ta mig i mål och återställa ordningen efter det pinsamma nederlaget i Motala.

En vecka kvar som sagt, och jag känner mig som en telefonstolpe. Förra veckan var fan inte nådig någonstans, sällan har jag cyklat så hårt på en och samma vecka. Det har dock gett mig självförtroende och wattmätaren har visat på att det är befogat. Jag kan cykla fort nu. Jag kommer att cykla bättre än jag gjorde i Motala! Dessutom har simningen gått från katastrofal till förnuftig, medan löpningen bara är där den är.
Igår fick jag massage av Eino i nästan två timmar, så nu kanske benen börjar komma tillbaka till verkligheten.

Jag har roddat om lite på den här sidan. Jag tror att det blev snyggare. Men jag har dålig koll säger folk, så jag hoppas att jag gjort rätt för en gångs skull.

 

Botar open waterfobi!

Igår hade jag en givande privatlektion i konsten Open Water. Alltså, det var inte jag som fick lektion, utan jag som höll i lektionen. Att hålla lektioner är minst lika utvecklande för mig som att gå på en lektion, men på andra sätt.
I just ämnet Open Water tvivlar jag på att jag behöver lektioner. Jag är långt ifrån en fulländad simmare, men när det gäller öppet vatten tycker jag mig ha full koll. Jag höjer mig ett par nivåer kan man säga.
Framför allt har jag en total avsaknad av vattenskräck, irrationella rädslor, fiskfobi, bävernoja och sjögräsfurstration. Jag stör mig inte heller på att inte se sträcket i botten, att tekniken inte stämmer hundra samt att andra knackar mig i nacken. Det är liksom en del av det hela. I Open Water, får man tänka att det löser sig, det gör det alltid. Man kommer ur trångmål tillslut. Oftast med livet i behåll också.

Lektionen jag höll var för Karin, en tjej som gått från bröstsimmare till riktigt duktigt frisimmare på kort tid. Hon ska göra sin första Ironman i Kalmar i Tekniken finns, men det finns också en rädsla för det okända stora blå.
Efter lite träning där vi framkallade paniken som hon upplever i öppet vatten började hon så smått förstå, att det är inte så farligt, det här med panikattacker i sjön. De går över. Läs om Karins upplevelser på hennes blogg, kanske är du sugen själv på att komma och bli av med lite fobier?

http://www.triathlonbloggar.se/karin-hallin/tva-grymma-ovningar-i-oppet-vatten

Bland annat Sverigesimmet

Dagarna rullar på när man inte har ett ”riktigt” arbete att gå till. Pass på pass blir gjort, och jag hinner vila mycket mellan dem. Ändå hinner jag inte blogga…
Här om dagen simmade Jonas Colting förbi Södertälje under sitt fantastiska projekt Sverigesimmet. Det handlar ”helt enkelt” om att han simmar från Stadshuset i Stockholm till Göteborg för att samla in en krona per meter till Water Aid, för rent vatten i tredje världen. Det rör sig totalt om 60mil, alltså 6000000m vilket skulle ge 600000:- till ovan nämnda organisation.
I tisdags passerade han utanför mig här i Mälaren. Jag valde att hoppa i och simma med honom för lite sällskaps skull. På grund av min just nu lite sämre simform vågade jag inte simma hela sträckan från Viksberg, utan jag hoppade i utanför Bergvik och var med in till Centrum. Det var en häftig upplevelse att simma in vattenvägen i sin hemstad, för en god sak. På länken nedan kan ni se de sista metrarna in till Slussen.

https://www.facebook.com/photo.php?v=10152193517276121&set=vb.667876120&type=2&theater&notif_t=comment_mention

Bra SM- slutade i sjukstugan

Idag gick så SM över långdistans, med nedkortad simning på grund kylan. Sträckan blev 3km-120km-30km. Väderförhållandena var jävligast möjligt. Iof var det bra i starten, 14 grader i luften och 16 i vattnet. Sen, under cyklingen blev det värre. Enligt Martin Wärn dök temperaturen ca 3-4grader under cykeln, och regnet öste stundtals ned.

Från början då… Simningen kändes verkligen inte bra. Eftet 200m fick jag kramp i bägge låren. Fick backa hem. Vart ärligt talat orolig för fortsättningen av loppet. Simmade och försökte hitta något bra att fokusera på, och det gick sådär. Efter ett och ett halvt varv såg jag fk Hellström i en kajak med en videokamera och filmade mig. Då gick ett ljus upp, kanske görnjag något bra??
Tog en liten ”omväg” och kom upp. Visade sig att det faktisk gick ganska fort, Micke Thorén var begeistrad.

image

Kom iväg jäkligt bra på cykeln, flög upp för Brinkenbacken och dundrade ner i bågen, on a mission. När jag kom ut till vändpunkt insåg jag att jag ligger trea i SM! Så jäkla coolt! Fick verkligen fokusera på wattmätaren för att inte få för mycket feeling.
Dammade vidare, kände mig som en furie. Vad säger man mer om ett långlopp? Jämnt tryck, bevakade fram till sista varvet. Då kom Bjelkemo med en lite attack, och jag valde att inte följa.
Bara minuter efter det började jag tappa effekt. Inte mycket, men tio watt-isch. Tänkte inte så mycket på det, men det stod inte på fören den blev kallt. Jättekallt. Jag fokuserade på att jag faktiskt ligger i topp, och med någon som väggar kan det faktiskt bli SM-medalj. Dessvärre blev det inte så, för när jag närmade mig Dunteberget hände något väldigt ovanligt, jag började frysa. När jag tog mig ner för Brinkenbacken började jag skaka rejält, nedanför backen började jag gråta hysteriskt och skaka ännu mer.
Jag hatar att bryta. Det finns en man i Motala, som idag höll i en mick, som lärt mig att man inte bryter. Ville inte göra det inför honom. Ville ta medalj, och ville bara ta mig i målhelvete. Det gick dock inte. Kylan blev för mycket, och jag satte mig efter ett par hundra meter på löpningen. Där gick filmen av. Hellström satte mig på en stol, farsan försökte på mig kläder och AC Thorén hämtade resten av familjen. Fick hjälp av alla fantastiska vänner in i värmen när jag lugnat ned mig, och blev kvar där en bra stund.

image

Jag är ändå jäkligt nöjd nu i efterhand.  Har aldrig varit med i racet på det här sättet, och förtog mig inte på cykeln. Det handlade helt enkelt bara om kylan. Dont fuck with mother nature.
Det är medels SM om en månad. Då kommer jag tillbaka. Längtsr redan!

Over and out!

Städat ur skåpet.

På familjeverkstan Lundgren Truckservice har alla mekar som jobbar inne på golvet ett skåp där vi här kläder, matlådor och så vidare. Idag städade jag ur mitt skåp för sommaren.
Anledningen till denna storstädning, som kanske skulle blivit gjord för längesen av rent organisatoriska skäl, är att jag går på tio dagars semester från och med i morgon. Och jag räknar inte med att komma tillbaka.
Eller, klart att jag kommer att komma tillbaka, men inte på ett bra tag framöver.
Sommaren i Sverige är fantastisk. Det finns nog ingen annanstans jag skulle vilja göra ett långt läger än hemma i Kiholm när solen lyser. Jag har därför, med start vecka 28 tagit tre månaders tjänstledigt.
Jag ska använda dessa tre månader till att få träna i lugn och ro, utan att försaka familjen, vilket jag alltid gör annars. Jag kommer att jobba stenhårt med att få ordentlig snurr på mitt eget företag och gå på två kurser under sommaren.
Det kommer kanske inte bli de fetaste tre månaderna i historien, men för att nå ett högre mål får man rätta munnen efter matsäcken.

Vilodag

Kul att läsa alla raceraporter från helgens tävlingar, främst då Uppsala och Kilsbergen. Blir jag nervös? Naturligtvis. Kan jag påverka utgången när jag inte ens är där? Knappast. Bör jag då en fundera? Nä. Så det skiter jag i.

Jag gjorde ett stenhårt långpass igår. Det blåste ganska friskt på vår bysta, men jag var oförskämt stark. Vågar säga att jag aldrig varit starkare (sett till fart kontra vind) utan att känna mig stark. Efter den långa cykelturen sprang jag till Enhörna. Min kusin fyller år i dagarna så firande var på sin plats. Vi grillade, skjöt luftgevär, slipade kniv och körde fyrhjuling i sandtaget. Så firar vi.

I morse slog jag årsbästa i sovning. När sov jag till tio senast lurade jag på? Kanske när jag gjorde ett liknande pass senast…
På en vilodag bör man vila så jag valde att jobba. Obstinat. Hela jä**a dagen har gått åt till att jag en svets som fungerar hjälpligt. Jag håller på att bygger stag till en skorsten, och behövde göra en McGyver. Två morbröders svetsar senare är resultatet godkänt, men det är kvar att göra. Det var inte engligt plan…
Nu är det två feta dagar kvar till toppingen börjar. Jag har att ta av!

Kul föresten att se att en av mina simmare hade bästa simtid i sin Agegroup och blev tvåa totalt gruppen! Grattis!

Bliztschwimmen und simkurs

Åter igen, i vanligt ordning förlorade jag slaget om Mälaren mot Gubben Åska. Jag hade kommit två av mina fyra tuffa sexhundringar i Lagunen innan himlen fullkomligt exploderade. Inte ens jag går en match mot åskan, inte en chans…

När jag avnjutit tiden i trafiken och avlagt sedvanlig harang om stockholmstrafiken och Förbifart Stockholm var det så dags för simkurs del 2 uppe vid Sjöhistoriska. Dagens pass handlade om avslappning- både i simtag och mentalt. Att simma lätt och fort är svårt, men med tennisboll, plask och lek klarade deltagarna av det galant. Vi övade dessutom hårt på att våga ta för sig i vattnet. Håll din linje, men var inte dum!

I morgon gör jag sista långa högintensiva passet innan Motala. Efter det ska resten av helgen användas till att svetsa och svära, jag måste bygga stag till skorstenen!