Bland annat Sverigesimmet

Dagarna rullar på när man inte har ett ”riktigt” arbete att gå till. Pass på pass blir gjort, och jag hinner vila mycket mellan dem. Ändå hinner jag inte blogga…
Här om dagen simmade Jonas Colting förbi Södertälje under sitt fantastiska projekt Sverigesimmet. Det handlar ”helt enkelt” om att han simmar från Stadshuset i Stockholm till Göteborg för att samla in en krona per meter till Water Aid, för rent vatten i tredje världen. Det rör sig totalt om 60mil, alltså 6000000m vilket skulle ge 600000:- till ovan nämnda organisation.
I tisdags passerade han utanför mig här i Mälaren. Jag valde att hoppa i och simma med honom för lite sällskaps skull. På grund av min just nu lite sämre simform vågade jag inte simma hela sträckan från Viksberg, utan jag hoppade i utanför Bergvik och var med in till Centrum. Det var en häftig upplevelse att simma in vattenvägen i sin hemstad, för en god sak. På länken nedan kan ni se de sista metrarna in till Slussen.

https://www.facebook.com/photo.php?v=10152193517276121&set=vb.667876120&type=2&theater&notif_t=comment_mention

Bra SM- slutade i sjukstugan

Citat

Idag gick så SM över långdistans, med nedkortad simning på grund kylan. Sträckan blev 3km-120km-30km. Väderförhållandena var jävligast möjligt. Iof var det bra i starten, 14 grader i luften och 16 i vattnet. Sen, under cyklingen blev det värre. Enligt Martin Wärn dök temperaturen ca 3-4grader under cykeln, och regnet öste stundtals ned.

Från början då… Simningen kändes verkligen inte bra. Eftet 200m fick jag kramp i bägge låren. Fick backa hem. Vart ärligt talat orolig för fortsättningen av loppet. Simmade och försökte hitta något bra att fokusera på, och det gick sådär. Efter ett och ett halvt varv såg jag fk Hellström i en kajak med en videokamera och filmade mig. Då gick ett ljus upp, kanske görnjag något bra??
Tog en liten ”omväg” och kom upp. Visade sig att det faktisk gick ganska fort, Micke Thorén var begeistrad.

image

Kom iväg jäkligt bra på cykeln, flög upp för Brinkenbacken och dundrade ner i bågen, on a mission. När jag kom ut till vändpunkt insåg jag att jag ligger trea i SM! Så jäkla coolt! Fick verkligen fokusera på wattmätaren för att inte få för mycket feeling.
Dammade vidare, kände mig som en furie. Vad säger man mer om ett långlopp? Jämnt tryck, bevakade fram till sista varvet. Då kom Bjelkemo med en lite attack, och jag valde att inte följa.
Bara minuter efter det började jag tappa effekt. Inte mycket, men tio watt-isch. Tänkte inte så mycket på det, men det stod inte på fören den blev kallt. Jättekallt. Jag fokuserade på att jag faktiskt ligger i topp, och med någon som väggar kan det faktiskt bli SM-medalj. Dessvärre blev det inte så, för när jag närmade mig Dunteberget hände något väldigt ovanligt, jag började frysa. När jag tog mig ner för Brinkenbacken började jag skaka rejält, nedanför backen började jag gråta hysteriskt och skaka ännu mer.
Jag hatar att bryta. Det finns en man i Motala, som idag höll i en mick, som lärt mig att man inte bryter. Ville inte göra det inför honom. Ville ta medalj, och ville bara ta mig i målhelvete. Det gick dock inte. Kylan blev för mycket, och jag satte mig efter ett par hundra meter på löpningen. Där gick filmen av. Hellström satte mig på en stol, farsan försökte på mig kläder och AC Thorén hämtade resten av familjen. Fick hjälp av alla fantastiska vänner in i värmen när jag lugnat ned mig, och blev kvar där en bra stund.

image

Jag är ändå jäkligt nöjd nu i efterhand.  Har aldrig varit med i racet på det här sättet, och förtog mig inte på cykeln. Det handlade helt enkelt bara om kylan. Dont fuck with mother nature.
Det är medels SM om en månad. Då kommer jag tillbaka. Längtsr redan!

Over and out!

Städat ur skåpet.

På familjeverkstan Lundgren Truckservice har alla mekar som jobbar inne på golvet ett skåp där vi här kläder, matlådor och så vidare. Idag städade jag ur mitt skåp för sommaren.
Anledningen till denna storstädning, som kanske skulle blivit gjord för längesen av rent organisatoriska skäl, är att jag går på tio dagars semester från och med i morgon. Och jag räknar inte med att komma tillbaka.
Eller, klart att jag kommer att komma tillbaka, men inte på ett bra tag framöver.
Sommaren i Sverige är fantastisk. Det finns nog ingen annanstans jag skulle vilja göra ett långt läger än hemma i Kiholm när solen lyser. Jag har därför, med start vecka 28 tagit tre månaders tjänstledigt.
Jag ska använda dessa tre månader till att få träna i lugn och ro, utan att försaka familjen, vilket jag alltid gör annars. Jag kommer att jobba stenhårt med att få ordentlig snurr på mitt eget företag och gå på två kurser under sommaren.
Det kommer kanske inte bli de fetaste tre månaderna i historien, men för att nå ett högre mål får man rätta munnen efter matsäcken.

Vilodag

Kul att läsa alla raceraporter från helgens tävlingar, främst då Uppsala och Kilsbergen. Blir jag nervös? Naturligtvis. Kan jag påverka utgången när jag inte ens är där? Knappast. Bör jag då en fundera? Nä. Så det skiter jag i.

Jag gjorde ett stenhårt långpass igår. Det blåste ganska friskt på vår bysta, men jag var oförskämt stark. Vågar säga att jag aldrig varit starkare (sett till fart kontra vind) utan att känna mig stark. Efter den långa cykelturen sprang jag till Enhörna. Min kusin fyller år i dagarna så firande var på sin plats. Vi grillade, skjöt luftgevär, slipade kniv och körde fyrhjuling i sandtaget. Så firar vi.

I morse slog jag årsbästa i sovning. När sov jag till tio senast lurade jag på? Kanske när jag gjorde ett liknande pass senast…
På en vilodag bör man vila så jag valde att jobba. Obstinat. Hela jä**a dagen har gått åt till att jag en svets som fungerar hjälpligt. Jag håller på att bygger stag till en skorsten, och behövde göra en McGyver. Två morbröders svetsar senare är resultatet godkänt, men det är kvar att göra. Det var inte engligt plan…
Nu är det två feta dagar kvar till toppingen börjar. Jag har att ta av!

Kul föresten att se att en av mina simmare hade bästa simtid i sin Agegroup och blev tvåa totalt gruppen! Grattis!

Bliztschwimmen und simkurs

Åter igen, i vanligt ordning förlorade jag slaget om Mälaren mot Gubben Åska. Jag hade kommit två av mina fyra tuffa sexhundringar i Lagunen innan himlen fullkomligt exploderade. Inte ens jag går en match mot åskan, inte en chans…

När jag avnjutit tiden i trafiken och avlagt sedvanlig harang om stockholmstrafiken och Förbifart Stockholm var det så dags för simkurs del 2 uppe vid Sjöhistoriska. Dagens pass handlade om avslappning- både i simtag och mentalt. Att simma lätt och fort är svårt, men med tennisboll, plask och lek klarade deltagarna av det galant. Vi övade dessutom hårt på att våga ta för sig i vattnet. Håll din linje, men var inte dum!

I morgon gör jag sista långa högintensiva passet innan Motala. Efter det ska resten av helgen användas till att svetsa och svära, jag måste bygga stag till skorstenen!

Osymetric- vara eller icke vara

Allt vad jag har skrivit i detta blogginlägg baseras på mina egna erfarenheter, jag har inga vetenskapliga studier att backar upp mina argument med.

Jag har under en ganska lång tid försökt att hitta det ”optimala” vevpartiet. Optimalt, i min mening är ett vevparti som låter mig jobba ordentligt utan att tappa effekt, samtidigt som jag att jag ska kunna springa fort utan att vara alltför sliten efter cykelmomentet. Efter varje förändring jag har gjort har jag tävlat minst en gång, för att verkligen testa det in action!

De parametrar jag har kunnat påverka när jag har experimenterat med vevpartiet är;
– Längd på vevarmar
– Form och storlek på skivor
Tidigare år har jag kört efter den (tycker jag nu) töntiga och något föråldrade devisen att ”ju fetare kaka och ju längre vevar desto bättre!”. Hela teorin bygger helt enkelt på ett machoideal där förmågan att dra tunga växlar med stor hävstång skulle generera mest fart, och spara benen mest.
Jag körde alltså tidigare med 175mm långa vevarmar och 54/42 gaddar, runda skivor. Det var ungefär vad jag klarade av utan att börja bryta.

Säsongen 2013, som blev rätt kort pga skada, valde jag dock att strunta i det där. Jag bytte cykel till min Argon18 E-116 och valde att behålla det vevparti som satt på original, runda skivor, 53/39, 172.5mm vevar. Där kände jag att jag hade ett bra utgångsläge, ganska standardiserat.
Skillnaden i känsla, förutom att det var en helt ny cykel, kan sammanfattas med att det blev lättare att hålla högre kadens, men jag upplevde ingen skillnad i förmågan att springa efteråt.

Nästa steg fick bli att slänga på ett par O-symetric, 52/42 med 172.5 vevar. I början var det givetvis vingligt eftersom inte skivorna, som framgår av namnet, är symetriska. Nu kände jag en skillnad i höften, jag behövde inte provosera höftböjaren lika mycket i dragfasen,  och tyckte att åkningen blev mer smooth.
Känslan i att löpa efteråt var fortfarande oförandrad.

Skillnad i löpkänsla upplevde jag först när jag skaffade ett par 170mm vevar och kombinerade dem med Osymetric. Förmågan att trampa fortare, utan att tappa watt blev bättre, och så även känslan när jag sprang efteråt! Det blev, med de korta vevarna mycket lättare att resa sig upp efter cykelmomentet.

Med erfarenheten av att det kändes bättre och bättre med kortare vevar i bagaget slog jag på stort och fixade ett par 165mm vevar. Nu hände det dock något intressant. Helt plötsligt slutade det att fungera med Osymtric. Känslan blev att cyklingen åter igen blev brytig, och låren stumnade konstigt nog fortare. Två goda saker blir inte alltid bättre tydligen. Även om det gick bra att springa efter, gick det inte att producera de watt jag ville på cykeln. Kanske var det därför löpningen gick bättre?

Efter lite fundering återgick jag till runda kakor med 53/39 tänder. Det kändes helt annorlunda mot de osymetriska. Nu kändes det som om jag lyckats kombinera de där magiska två; förmågan att trycka på rejält, och dessutom gick det bra att resa sig upp och springa direkt efter.
Det ska sägas att jag inte längre tyckte att det var lika lätt att hålla hög kadens. Men med tanke på att det gick bra att mosa på ordentligt på cykeln OCH springa är frågan, är kadens verkligen det viktigaste i triathloncykling? Kanske fokuserar vi för mycket på kadens och för lite på att kunna cykla friktionsfritt? Tidigare har jag försökt reglera denna känsla med sadelhöjd, men det har visat sig lönlöst.

Vad är då skillnaden när jag upplever friktionsfri cykling?
Den stora skillnaden är känslan i höftböjarna.
Jag har förhållandevis långa lårben. När jag tänker logiskt, inser jag ju att med en lågt fälld överkropp och en lång vev, blir vinkeln i höften vassare, och höftböjaren ”nyps”. Med kortare vevar däremot, blir vinkeln trubbigare, jag kan sitta lägre utan att klämma höftböjaren. Succe!
Nu går funderingen, när jag har hittat kombinationen på längd på vev och form på kakor, vad som skulle hända om jag går tillbaka till 54/42? Eller om jag behåller 53/39 och provar ovalt? Allt är inte testat än, men just nu känns det som om jag efter mycket om och men hittat en bra kombo!

Vantaa Triathlon

Det har varit körigt i veckan med någonting varje kväll, och lite för lite tid till vila. Trodde därför att helgens tävling som avgjordes över olympisk distans i Vantaa, Helsingfors, skulle gå segt. Så blev inte fallet.

Vi tog båten över i fredags natt. Gillar att resa med båt, god mat, bra djup sömn nere på ankardäck. Det ligger ju i generna på en Bøfjærding att tycka om när det gungar lite trots allt.
Vi åkte av strax efter tio och susade de ca 15kilometrarna norrut till Vantaa. Tävlingen visade sig gå i Sipponkorpi, alltså Sibbos Storskog. Kändes som hemma, en skogstjärn, en skidstuga och ett elljusspår. Idrottslig folksjäl. Sweet!
Träffade Chris, Daniel och det finska Head-teamet. Kul att träffa dem. Checkade in, gick på info på finska, fattade inte en meter och startade.

Kom iväg ganska bra, låg ihop med två killar ut till första boj, men tappade dem efter tidernas absolut sämsta bojpassage från min sida.  Fick slugga solo. Gjorde mitt livs bästa australian exit och tog lite tid. Simmade negativt, och stängde luckan precis till slutet av simningen. AMC skulle vara stolt…

image

Chris till vänster

Gick ut på cykeln ihop mee ettan och trean. Valde att vara offensiv, och ta över ledningen. Väl där ville jag hålla tempo, och jobba på i min fart. Kändes som om jag hade kontroll hela vägen, och försökte attacker sista varvet av fyra. Så tänkte de andra också. Tre man svepte förbi, men jag la mig ihop med dem. Kom in i T2 i samlad skara med mig som fyra.
Gjorde tidernas absolut sämsta växling och sprang som en yr höna, letandes efter min låda. Patetiskt. Hittade efter en ocean av tid rätt och gav mig iväg på den nåååågot tuffa löpbanan.

image

Kämpade första biten för att hitta avslappningen. Kom in iblöpningen hyfsat men tappade på de tre i täten. Mitt fokus blev att göra en jäkligt tuff löpning och bygga styrka bara. Det var inte mycket som var platt, och var det platt var det lerigtnoch knixigt. Uppskattar att ca 200m totalt var på asfalt.
Slet mig in på ca 42min på löpningen. Inte så fort, men med tanke på att det var terräng är jag nöjd. Verkar inte ha tappat på mycket tid på vinnaren ändå, Jennifer uppskattar tre minuter. Väntar på officiella resultat, men jag verkar ha slutat sjua.

Grymt nöjd med ett lopp där jag fick vara med och sätta färg. Nunär det färdigtävlat för min del innan SM i Motala, åker hem i morgon mot tio feta dagar. Sen är det topping. Det inträffar inte ofta, som jag och Bullen konstaterade, så det gäller att passa på att njuta av piggheten!!

Hyvää yötä!

Simkurs och tävlar i helgen

Igår, efter dryga två timmar i bilen pga långhelgstrafik, fick jag äntligen dra igång min simkurs uppe vid Sjöhistoriska i Stockholm. Flera av deltagarna hade förhinder just idag, vilket kanske inte var optimalt, men det gav mig chansen att verkligen fokusera ordentligt på de fem av nio som faktiskt kunde vara med.
Jag hade valt ett flytande upplägg för dagen, utan några serier huggna i sten. Vi jobbade istället med tre grundläggande drills, en för de tre momenten i simning, glid-rotera-accelerera. Jag tycker att eet över lag så jäkligt bra ut. Känns skönt att se att alla kommer att kunna vara med och TRÄNA i sommar, och inte bara ligga och gnida intill bryggan för att försöka få till något som liknar andning. Kul!

image

Fick för övrigt ett kul SMS i morse som började med orden ”du är en grym lärare”. Sånt uppskattas!

Just nu ligger jag på ankardäck ombord på Gabriella. Vi drar över till Helsingforsförorten Vantaa i helgen. Jag kör en olympisk där i morgon. Tävlingen är en Headtävling, så både Chris och Daniel kommer att finnas i publikum. Kul!
Annars gillar jag att tävla i Finland. Har kört en del lopp där, och idrott i Finland känns lite mer gräsrot, little less conversation, a little more action typ.
Jag vet ingenting om motståndet i helgen förutom att Jarmo Hast tävlar i Australien i helgen, så honom kan vi räkna bort på WO. Annars får vi se. Benen känns bättre än förra helgen, men skenet kan bedra. Har kört jäkligt hårt ett tag.
Vi lär bli varse i morgon.

Träningshelg och countryfest

Dagarna har flutit på som smör i solsken sedan Växjö. Det gick bra att återhämta mig, och sedan i onsdags har jag gjort riktigt tuff träning.
Fokus har legat på cykeln, och det har handlat om tuff medelintensiv träning. Många mil, med många mediums har avverkats i den fantastiska Sörmländska naturen, med det fantastiskta Sörmländska regnet som sällskap.
Jag har inte sprungit så mycket sedan Växjö, och det har varit planerat. Niklas har valt att dra ner lite på mängden, eftersom vi hellre än safe than sorry. Jag har lyckats gå ned 14hg på en dryg vecka. Det känns direkt på den lilla mängd löpning jag ändå gjort.
Veckans sista pass gjordes i eftermiddag. En långcross med ett tufft cykelpass följt av 10km a1 stod på menyn. Jag körde cykeln ut till Gnesta, eftersom vi blev bjudna på countryfest i Hagen. Parkerade hojen hemma hos Jennifers far och tog en jogg. Vem tror ni jag möter ståendes på huvudet stjälandes björkasly till att dekorera verandan? Naturligtvis polarn herr Brandt som höll i festen. Ganska komiskt, världen är liten. Festen var kanon. Jag festade stenhårt på tre cola zero och smörgåsrån. Jennifer dansade bugg med gnestarävarna och
jag kastade ut mig på Mölkky. Micke matade hönsen med majs och jag jagade en tupp.
Helt enkelt en kanonkväll. I morrn är det sovmorgon och ett kort cykelpass. Sen ska jag kurera mitt något ömma arsel.