Osymetric- vara eller icke vara

Allt vad jag har skrivit i detta blogginlägg baseras på mina egna erfarenheter, jag har inga vetenskapliga studier att backar upp mina argument med.

Jag har under en ganska lång tid försökt att hitta det ”optimala” vevpartiet. Optimalt, i min mening är ett vevparti som låter mig jobba ordentligt utan att tappa effekt, samtidigt som jag att jag ska kunna springa fort utan att vara alltför sliten efter cykelmomentet. Efter varje förändring jag har gjort har jag tävlat minst en gång, för att verkligen testa det in action!

De parametrar jag har kunnat påverka när jag har experimenterat med vevpartiet är;
– Längd på vevarmar
– Form och storlek på skivor
Tidigare år har jag kört efter den (tycker jag nu) töntiga och något föråldrade devisen att ”ju fetare kaka och ju längre vevar desto bättre!”. Hela teorin bygger helt enkelt på ett machoideal där förmågan att dra tunga växlar med stor hävstång skulle generera mest fart, och spara benen mest.
Jag körde alltså tidigare med 175mm långa vevarmar och 54/42 gaddar, runda skivor. Det var ungefär vad jag klarade av utan att börja bryta.

Säsongen 2013, som blev rätt kort pga skada, valde jag dock att strunta i det där. Jag bytte cykel till min Argon18 E-116 och valde att behålla det vevparti som satt på original, runda skivor, 53/39, 172.5mm vevar. Där kände jag att jag hade ett bra utgångsläge, ganska standardiserat.
Skillnaden i känsla, förutom att det var en helt ny cykel, kan sammanfattas med att det blev lättare att hålla högre kadens, men jag upplevde ingen skillnad i förmågan att springa efteråt.

Nästa steg fick bli att slänga på ett par O-symetric, 52/42 med 172.5 vevar. I början var det givetvis vingligt eftersom inte skivorna, som framgår av namnet, är symetriska. Nu kände jag en skillnad i höften, jag behövde inte provosera höftböjaren lika mycket i dragfasen,  och tyckte att åkningen blev mer smooth.
Känslan i att löpa efteråt var fortfarande oförandrad.

Skillnad i löpkänsla upplevde jag först när jag skaffade ett par 170mm vevar och kombinerade dem med Osymetric. Förmågan att trampa fortare, utan att tappa watt blev bättre, och så även känslan när jag sprang efteråt! Det blev, med de korta vevarna mycket lättare att resa sig upp efter cykelmomentet.

Med erfarenheten av att det kändes bättre och bättre med kortare vevar i bagaget slog jag på stort och fixade ett par 165mm vevar. Nu hände det dock något intressant. Helt plötsligt slutade det att fungera med Osymtric. Känslan blev att cyklingen åter igen blev brytig, och låren stumnade konstigt nog fortare. Två goda saker blir inte alltid bättre tydligen. Även om det gick bra att springa efter, gick det inte att producera de watt jag ville på cykeln. Kanske var det därför löpningen gick bättre?

Efter lite fundering återgick jag till runda kakor med 53/39 tänder. Det kändes helt annorlunda mot de osymetriska. Nu kändes det som om jag lyckats kombinera de där magiska två; förmågan att trycka på rejält, och dessutom gick det bra att resa sig upp och springa direkt efter.
Det ska sägas att jag inte längre tyckte att det var lika lätt att hålla hög kadens. Men med tanke på att det gick bra att mosa på ordentligt på cykeln OCH springa är frågan, är kadens verkligen det viktigaste i triathloncykling? Kanske fokuserar vi för mycket på kadens och för lite på att kunna cykla friktionsfritt? Tidigare har jag försökt reglera denna känsla med sadelhöjd, men det har visat sig lönlöst.

Vad är då skillnaden när jag upplever friktionsfri cykling?
Den stora skillnaden är känslan i höftböjarna.
Jag har förhållandevis långa lårben. När jag tänker logiskt, inser jag ju att med en lågt fälld överkropp och en lång vev, blir vinkeln i höften vassare, och höftböjaren ”nyps”. Med kortare vevar däremot, blir vinkeln trubbigare, jag kan sitta lägre utan att klämma höftböjaren. Succe!
Nu går funderingen, när jag har hittat kombinationen på längd på vev och form på kakor, vad som skulle hända om jag går tillbaka till 54/42? Eller om jag behåller 53/39 och provar ovalt? Allt är inte testat än, men just nu känns det som om jag efter mycket om och men hittat en bra kombo!

En reaktion på “Osymetric- vara eller icke vara

  1. Hej!

    Du pratar mycket om kadens. Vilken kadens ligger ni på? Läste precis en intressant vetenskaplig artikel om att den bästa wattproduktionen sker på 60/min. Alltså inte som man trodde när Armstrong var i farten, 90.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *