Enhörna Challange

Då var jag tillbaka på (friidrotts)banan! Har inte besökt en IdrottsPark sedan i maj förra året, men i måndags körde jag ett par flytintervaller, och idag dammade jag av Enhörna Challange 5000m. Tävlingen ingår i Mälardalens långcup och är ett enkelt arrangemang där man radar upp i ett B-heat och ett A-heat beroende på hur snabb man är. Tävlingen är en hemmatävling för mig, då jag springer ihop med Enhörna emellanåt.
Jag älskar verkligen den här typen av tävlingsformat. Det är folkligt, det är prestigelöst och det är så enkelt.
Jag har tänkt mycket på löpningen som idrott på sistone, och funderat på varför massan söker ”utmaningar” inom löpningen. Nya ”sporter” konstrueras, det kallas trail, obstacle, sky-run och fan och hans mormor… Säger inte mycket om hur man är som löpare. Löpning ska bedrivas på bana eller kontrollmätta banor, det säger allt om ens idrottsliga kapacitet. Det finns inga hinder att gömma sig bakom, bara ensamheten på banan. Det avslöjar ens karaktär.
Den ultimata löputmaningen borde vara att genomför ett 10.000m lopp på bana. På en bra tid.

Hur gick det då? Efter omständigheterna väl! Alla löpningar som jag kan genomför ens i NÄRHETEN av mina pers  ser jag som en bonus denna säsong! Så att få genomföra Challangen på 19.52 känns helt okej! Senast jag var med sprang jag på 19.11, så jag tycker det är bra! Det ger mig hopp, för till nästa sommar kanske jag har kunnat träna löpning som folk, och då blir det ännu bättre!

Nästa anhalt blir Görslitet i Karlstad på lördag. Fram till dess stenhård träning. Niklas är hemma från USA, så nu blir man trackad av honom också. Känns fantastiskt.

DSC_0289

 

Påsksmällen har varit… i Södertälje återvinner vi allt vi kan…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *