Seger på Mörkö

Idag körde jag triathlon på hemmaplan, i Södertälje kommun för första gången. Det var Mörkö, Södertäljes skärgårdsö som stod för värdskapet, när den tredje upplagan av Mörkö triathlon avgjordes.

Plats; Oaxens Båtklubb, Skanssundet, Mörkö
Format;
 Sprint utan drafting
Förhållanden; 
Vindstilla, 17 grader i luften, 18 i vattnet

Startfältet var inte det största, men en faktor som gjorde tävlingen lite mer intressant var att stafetten och det individuell loppet startade samtidigt. Mina klubbkompisar i skidklubben, Enhörna IF ställde upp med ett bra lag av vältrimmade motionärer- min utmaning blev att spöa polarna.

Simningen gick i bukten mellan Mörkö ”fastland” och Skansholmen. Kom iväg bra, men blev sådär onödigt trött i starten som jag blivit tidigare. Antar att man lätt faller tillbaka i gamla synder om man inte är hundra procent. Det var oväntat tufft ut till bojarna. När jag kom ut på fjärden ramlade femöringen ner, det vågade lite där ute. Hade alltså vågorna mot mig ut. Hem gick det lättare, tror att jag simmade lite negativt. Skönt att komma upp på land i alla fall. Det var inte skönt att simma idag. Mer vattenbrottning än love to the water.

Start Mörkö

T1 var ta mig fan det sämsta i år. Ärligt, så pass länge jag fipplade med hjälmspännet hade räckt för att göra en hyfsad benrakning. Ut på cykeln hade jag lite tryck iaf. Förvånande nog. Trodde att det skulle gå sämre, men jag for iväg och drygade ut till EIF, vilket var enligt plan. Visste att de hade en bra löpare. Det är liksom så med Enhörna generellt, man ska inte känna sig lugn med en svartguling i ryggen. Aldrig liksom.
Men hur lång kan en sprintcykeling vara?? Sjukt lång tydligen. Jublade lite inombords när jag såg vändpunkten.

Cykel Mörkö

T2… nära ett växlingsfiasko till. Skor som for ikring, solglasögon som inte ville vara med på löpningen och en cykel som inte ville stå på sin plats. Uäck!
Nu gällde det. Daniel Rådström är en duktig löpare, och tillika löparchef i Enhörna IF. Goda råd var dyra, full sula mot mål.
Löpningen var tuff. Vi sprang ut till Hörningholms slott och tog två varv i slottsparken innan vi fick återvända till Skansholmen för målgång.
Fick kuta i mål som segrare i herrklassen, och höll undan för EIF, även om jag tappade lite löpningen. Sjukt nöjd med det. Det är alltid svårt att vinna. Alla vill göra det, men det finns bara en plats där framme…

Löpning Mörkö

Idag var min farmor Eivor med och hejade. Det är nog nästan på dagen tolv år (!!!) sedan jag gjorde min första triathlontävling i Norrtälje. Då var hon också med och hejade. Kul att hon fick vara med och titta nu också, när jag fick vinna.
Det är sjukt kul med bucklor också. Det är nästa så att det är roligare med pokaler än prispengar. Här handlar det om ett vandringspris, så jag får väl vinna två gånger till om jag vill behålla den.  Och det vill jag. Att tävla på hemmaplan betyder något extra för mig. Mycket av den kapacitet jag har, har jag lagt grunden till på Mörkö. Det enda som skulle kännas mer hemma vore att köra i Tveta.

Team KiholmDet är inte helt bestämt vad nästa stopp blir. Hörde rykten idag om tävling i Stallarholmen nästa helg. Får kolla upp det.

//Jeff

 

2 reaktion på “Seger på Mörkö

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *